Vill bara säga att jag nog har den finaste killen i världen.. den här känslan när man ligger hemma helt forever alone och bara saknar han så det gör ont, jo klart som fan att man hör 'knack knack' på fönstret och det första jag tänkte var 'fan jag orkar inte med massa p12or som ska hålla på. Jag går till fönstrer kollar lite snabbt och där står han med sina kompisar. Underbar känsla, smiter ut tyst som fan och bara får känna den underbara känslan av hans armar runt mig och hans läppar mot mina mitt i natten under alla stjärnor typ halv 1 på natten. kärlek på den grabben alltså!